VoIF Diana 2.0 - eller en omtumlande resa i fotbollens nedre regioner (slutet)

Här kommer sista delen av denna trilogi om VoIF Diana 2.0.  Efter en ganska poängfattig vårsäsong, följde några veckor utan fotboll. Det fanns dock en del spelare som ville hålla igång hela tiden, men det blev ett traditionellt sommaruppehåll.

Höstsäsongen började med ett par veckors träning. Vi kunde konstatera att en del spelare försvunnit från våren och en del andra hade tillkommit. Antalet spelare på träningen var ungefär det samma som på våren.

Vi började med en träningsmatch mot Ärla IF - som ställde ett lag 2 på benen. Tanken var att det laget skulle spela division 7 nästa säsong. Vi gjorde en spelmässigt helt godkänd match och lyckades vinna med 2-1. En bra start på hösten för laget - en mindre bra start för William Ortega, som skadade sig och blev tyvärr borta resten av hösten!

Seriespelet skulle börja med den, från våren uppskjutna hemmamatchen mot IFK Mariefred. Det var serieledarna mot jumbolaget, men vi kände oss tillfreds med förberedelserna och kände att våravslutningen hade gett oss råg i ryggen. Vi trodde på att vi skulle kunna ställa till med lite besvär för Mariefred!

Vi fick dock snabbt stifta bekantskap med hur det kändes att släppa in en massa mål igen! De misstag vi trodde att vi hade arbetat bort - kom tillbaka å det grövsta! Vi hade dessutom oflyt med en domare som lyckades missa tre (3) offsider i två anfall. När de missarna betyder att det blir två baklängesmål - då blir fokuset flyttat från spelet till domaren. Visa av skadan från våren - förstod vi att detta kommer inte att gå bra!
Andra halvlek blev en enda pinsam väntan på att matchen skulle ta slut. Vi förlorade med 0-6!

Så här skrev undertecknad i matchreferatet: 
Varför gick det så här?  Tittar man på de 22 stycken spelarna på planen och jämför dem spelare för spelare - då är inte IFK Mariefred, sex mål bättre. Men som lag betraktat, är det så stor skillnad!

Vi i VoIF Diana måste börja uppträda som ett lag! Man vinner som ett lag - man förlorar som ett lag!

Spelar man i ett lag - då är den första frågan man skall ställa: Vad kan jag göra för laget?  Tyvärr är det många som istället ställer frågan:  Vad kan laget göra för mig?

Får man en uppgift att sköta på planen - då gör jag det, man kan inte ta en annan uppgift och lämna min uppgift vind för våg! Varför gör man det?  Alla kan inte bli matchvinnare, det måste finnas de som gör "skitjobbet" och sliter för laget! Det är alltid kul att göra mål - men lämnar jag min arbetsuppgift/position på planen, då kan det sluta med ett bakslag för LAGET!

Jag skrev också att man flyttar fokus från spelet till domaren. Det finns inte en domare som ändrar ett domslut!  Tjatar man på domaren - vilket vi tyvärr har gjort alldeles för mycket, under våren - då får man domarna emot sig! 

Jag menar att man kan ta en varning för laget om man tex räddar ett mål eller hindrar ett friläge - Men att ta varningar för att man gnäller på domaren, eller springer på en motståndare, långt efter en situation, bara för att man tycker att man blivit orättvist behandlad... Det är INTE acceptabelt - det hör inte hemma på en fotbollsplan!

Om alla spelare underordnar sig LAGETs bästa - då är VoIF Diana inte sämre än något annat lag i serien! Men skall vi fortsätta på den väg jag beskriver ovan - ja då kommer tyvärr  inte poängen att bli så många fler!

Vi i VoIF Diana har en ordentlig hemläxa att göra!

Det verkade som om mycket av det positiva från våren, försvunnit under sommaruppehållet!


Det blev en ganska tuff träning efter den här matchen och sedan rensades luften!

Omgång nio skulle spelas hemma på Ekängen mot Stenkvista GoIF 2. Ytterligare en motståndare som vi var nära att rå på under våren. Men ännu en gång visade det sig att vi inte hade lärt oss försvarsläxan. Vi gjorde enkla missar och på 12 minuter går Stenkvista från 1-1 till 1-5, som blev halvtidsresultatet. Dessa minuter var rent pinsamma!

Andra halvlek  blev dock betydligt bättre och där släppte vi bara in ett mål och slutresultatet blev 1-6.

Så här skrev undertecknad i matchreferatet:
 Mindre bra: Emellanåt får man känslan av att VoIF Diana saknar försvarsspel! 12 st insläppta mål på två matcher är INTE godkänt! 

Ibland ser försvaret ut som en hönsgård - där räven har smitit in!

Det är som om alla hönor försvunnit åt alla håll. VoIF Dianas flesta insläppta mål, görs faktiskt av en fri spelare som befinner sig mellan målgården och straffpunkten! Där tror man ju att det skall vara tjockt med försvarande spelare.....

Detta är ingen kritik mot enskilda spelare - försvarsspel genomförs av alla spelare i laget, man har bara lite olika roller i arbetet.  Speciellt sårbara verkar man vara när det blir tal om långa bollar!

Laget skriker efter en försvarsgeneral - som kan styra laget med järnhand från backlinjen!

Mindre bra är också det rykte som VoIF Diana har fått bland domarna! Allt gnäll och en del efterslängar, gör inte domarna mer vänligt inställda. Vi får tyvärr acceptera att vissa saker som vi blir varnade för - inte leder till varningar för lag som gnäller mindre!

Man kan väl säga att höstupptakten inte riktigt hade blivit som vi tänkt oss! Men ändå kändes det som om det höll på att hända något i laget. Tommy Vasilevski hade gjort en värvningsraid på Nyfors fritidsgård och fått med sig ett antal spelare födda -95. De flesta var skolade i IFK Eskilstuna. Dessa killar genererade ytterligare ett par spelare. Plötsligt var vi ca 18 st spelare på träningarna!

Nästa omgång som skulle spelas mot Fogdö IF blev flyttad. Så omgång 11 spelades hemma på Ekängen mot Jäders IF. Här hade någonting inträffat med laget - vi på åskådarplats trodde inte våra ögon! 

VoIF Diana kom ut och spelade fotboll på ett sätt, som vi aldrig skådat. Man rullade boll och hade roligt. Man skapade målchanser i parti och minut. Tyvärr missades det också rejält i avsluten, men vi skapade chanser! Detta var en match som vi skulle haft poäng i - men surt nog så avgör Jäders IF på ett försvarsmisstag i den 90:e minuten. Detta var en otroligt bitter förlust!

Ur matchreferatet:
Fotboll är inte alltid rättvis eller logisk - det fick VoIF Diana verkligen erfara i lördagens match mot Jäders IF. Det hjälpte inte att man stora delar av matchen, spelade ut motståndarna - när man inte gör mål på de chanser man skapar! Till sist blev rädslan för att förlora, större än viljan att vinna! Då gick det som det brukar göra - ett tveksamt försvarsspel, gjorde att laget åkte på en blytung förlust i slutsekunderna!

Anledningen till denna förlust återfinns i den sista tredjedelen av banan - dvs VoIF Dianas oförmåga att göra mål!
Nu när man äntligen fått ordning bakåt, föll man på att man slår bort för många målchanser!  Tidigare har inte oförmågan att göra mål - haft så stor inverkan på matchbilden, då antalet insläppta mål varit så stort att oförmågan att göra mål, egentligen inte inverkat så mycket på matchresultatet!

Den här matchen gav ett lyft i självförtroende - trots den sura förlusten! Nästa match spelades mot New Mill Indians i Nykvarn. Det enda lag som vi vunnit över på våren. De hade dock spottat upp sig och befann sig ovanför oss i tabellen.

Man kan säga mycket om den matchen men vi vann med 12-2 och spelade verkligen fotboll i 90 minuter. OK motståndet vek ned sig fullständigt - men vi gick ända in i kaklet! Det roligaste var att vi borde ha gjort ytterligare 10 mål - vi brände massor med frilägen m.m.!

Omgång 13 skulle spelas i Södertälje mot suveräna serieledarna Betnahrin IK 2. Matchtiden var satt till klockan 20.00 i Södertälje - på en fredagkväll. Förra året hade vi inte fått lag! Denna gång ställde vi 16 st spelare på planen!

Betnahrin gjorde snabbt 2-0 och vi på läktaren trodde att nu får vi en riktig omgång! OJ vad vi bedrog oss! VoIF Diana gör sin bästa match för säsongen och under hela andra halvlek rullar vi ut motståndarna! Ett fånigt misstag i försvaret gör att vi förlorar, men detta var alla hedersamma förlusters moder! Vi medresta supporters trodde inte våra ögon!!! Matchen slutade med förlust 2-3...

Ur matchreferatet:
I andra halvlek spelade VoIF Diana verkligen ut och det byttes en hel del chanser. Tyvärr utnyttjade Betnahrin ett av få misstag i Dianaförsvaret och kunde distinkt trycka in 3-1 bollen. Efter det så skapade Diana några riktigt högkvalitativa chanser, men tyvärr saknades den lilla turen, som ett bottenlag sällan har....

Jag har sällan sett ett så disciplinerat försvarsspel från VoIF Diana! Det var milsvid skillnad från en del matcher under säsongen. Man gjorde faktiskt det mesta rätt!

Det ser riktigt bra ut när alla förstår sin roll och gör det man blivit tillsagd! Det har tagit en stor del av säsongen - men nu verkar pusselbitarna ha fallit ned på rätt plats. Det är riktigt roligt att se den förvandling som laget gått igenom under säsongen! Man kunde verkligen inte se att det skilde 23 poäng mellan lagen i serien. VoIF Diana var verkligen värda en poäng i denna match! Det tyckte motståndarna också.....

Det är lite roligt att höra utomstående personer som inte kan förstå varför VoIF Diana ligger där man gör i serien. De har varit imponerade över vårt spel, nu på slutet!

Nu skulle den uppskjutna matchen mot Fogdö IF spelas och det fanns en viss optimism i laget! Det här blev dock en match som var totalt olik de senaste. Här fick vi verkligen jobba hårt och kriga i 90 minuter. Skönspel var inte att tänka på - det ingick liksom inte i motståndarnas spelidé! Vi krigade i 90 minuter och det belönades med den första 0:an sedan den 28/8 2010! Det var ganska precis 750 dagar sedan sist.... Resultatet blev seger med 2-0.

Nu återstod bara sista omgången hemma på Ekängen mot Södertälje FK 2. Det var det laget vi inledde våra stapplande steg mot i våras! Nu var det liksom dags för examen....
Efter en jämn och tuff första halvlek, släppte anspänningen för oss och vi började rulla boll igen. Ännu en gång räckte det till en säker seger. Vi vann med 3-1 och Rasmus Ahlberg gjorde sista målet.

Kommer ni ihåg att jag nämnde att Rasmus var vår första målskytt under säsongen. Det var liksom typiskt - Rasmus är  den som varit genomgående bäst under säsongen!

Sammanfattningsvis kan man säga att det har varit en omtumlande resa under året. Det har varit allt från total uppgivenhet till näst intill glädjefnatt under resans gång! Jag trodde aldrig att vi skulle komma till spel denna säsong!

Det är naturligtvis många som skall lyftas fram för att det har blivit en lycklig avslutning på säsongen och att det finns en framtidstro!

Lazar Vasilevski - tog ett riktigt mission impossible. Han fick fria händer av oss i styrelsen för att bygga ett lag! Han har verkligen lyckats att få pusselbitarna på plats.

Tommy Vasilevski har gjort ett jättejobb för att värva spelare och få folk att ställa upp till matcherna. Han har också haft ett par "kvartssamtal" med spelartruppen - när det varit som värst gnälligt!

Rasmus Ahlberg - stannade kvar i föreningen! Höll igång sina kompisar under vintern. Har sedan varit vår genomgående bästa spelare.

Hasse "Data" Pettersson - vår allerstädes närvarande materialförvaltare. Utan dig hade det inte funkat!

Jim Asplund - utan ditt telefontjatande på spelarna under våren, hade vi inte funnits idag!

Peter Lallukka - som sett till att kiosken fungerat under hemmamatcherna.

Måste bara få avsluta med att berätta om något som jag aldrig upplevt i ett fotbollslag förut. Jag har varit med i ca 40 år... När man kommer till match eller träning - kommer alla och tar i hand! Sådana saker gör att det blir en bra stämning i gruppen!

Vill passa på att tacka alla som ställt upp för föreningen under den här säsongen - jag hoppas också att ni haft lika roligt som jag under hösten! Jag ser dessutom fram mot nästa säsong med tillförsikt!

Nu kör vi så det ryker 2013! 

Nästa blogginlägg har jag lånat ut till en ung man med journalistambitioner. Rasmus Ahlberg kommer att beskriva säsongen från sin vinkel! Det inlägget kommer om ett par dagar...